Skräp?

Jag har funderat en del på det här med avfall på sistone. Här i Kenya är avfallet helt klart ett problem. Det ligger skräp på gatorna, i dikena, vid stranden, i skogen. Plastpåsar, pappersförpackningar, rostiga burkar, en omaka utsliten flip-flop.


Klassiskt skräpigt dike

Det verkar som att beteendena inte förändrades i samma takt som materialen. Organiskt nedbrytbara material som trä och växtfiber byttes ut mot beständiga material som metall och plast. Men folk fortsatte att kasta saker i diket så som de alltid hade gjort. Och förr var det ju inget problem, det man slängde hade ändå snart förmultnat.

Här finns det på många ställen knappt en soptunna, och någon källsortering kan man se sig i stjärnorna efter. Det skär lite i hjärtat att behöva slänga allt avfall i ett och samma kärl. Matrester och blöta grönsaksskal tillsammans med plastförpackningar och mjölkkartonger. Ingen kompostering, om man inte bygger en egen förstås. Men då får man istället problem med skadedjur.

David Muguro visade oss runt bland återvinnings-

gruppens odlingar.

Men som tur är finns det de som försöker göra något åt problemen. Förra veckan var jag på besök hos återvinningsgruppen Dajopen Waste Management i Kitale. Det var visserligen bara en medlem där just då, Mr. David Muguro, men han visade mig entusiastiskt runt och berättade om allt de gjorde.

Bland annat köpte de in behandlat avloppsslam från reningsverket som de komposterade tillsammans med annat organiskt material och fick fram ett högkvalitativt, naturligt gödningsmedel, som de sålde till bönder i närheten. De gjorde vackra smycken av papper, tillverkade bricketter till eldning av kartong och vävde väskor av gamla plastpåsar. Pet-flaskor smälte de ner och gjöt om till takpannor och gårdsstolpar. 

Väska av gamla plastpåsar

Men trots de ädla ambitionerna Dajopen Waste Management har kommer det krävas mer än hobbyåtervinning för att komma tillrätta med avfallsproblemen här. Hela avfallshanteringssystemen behöver förändras och det måste finnas bättre möjligheter för folk att sortera och slänga sitt skräp på rätt ställe. Detta tillsammans med utbildning kan man nog komma ganska långt med.

Smycken av returpapper

Men jag tror att om vi verkligen ska komma till rätta med våra avfallsproblem (och då menar jag våra som i hela världen) behöver vi inte bara återanvända och återvinna. Vi behöver för det första sluta producera och konsumera så mycket. Och för det andra behöver vi reformera sättet att tänka när det gäller skräp. Om vi ska lyckas skapa ett kretsloppssamhälle på riktigt måste vi sluta tänka i termer av skräp och avfall, och istället se allt som resurser. Möjligheter istället för en belastning.

Eldningsbriketter av kartong

Och det här tror jag Kenya är mycket bättre än Sverige på. Svinnet är långt mycket mindre här. Människor tar tillvara på allt som har ett värde.

Det verkar som att knappheten här föder resursmedvetenhet hos människor, medan vår välfärd endast föder slösaktighet. Så är det väl, har man det gott ställt känner man inte samma behov av att hushålla med resurserna.

Så jag tror att vi kan lära oss mycket av varandra. Låt Kenya inspireras av det svenska avfallssystemet, och låt svenskarna ta efter kenyanernas hushållningsförmåga. Det skulle vi båda tjäna på.

Hannes (Anna och Ida)