Gorillatrecking

Nu är det semestertider i Rwanda och kontoren står för det mesta tomma. Några eldsjälar är här och jobbar lite extra för att bli färdiga med allt inför det nya året!
Själv var jag igår iväg tillsammans med min flickvän Karin som är nere på besök till gorillorna. De finns i de norra, bergigare delarna av Rwanda och är en stor inkomst för landet. Detta innebär att skyddet för dem på senare tid har ökat och att acceptansen hos bönderna i omgivningarna har växt.

Det finns idag ca 250 bergsgorillor i Rwanda och ca 780 kvar totalt i världen! De är i stort veganer men blandar emellanåt in lite proteinrika myror i dieten.

 

Den grupp vi besökte var den berömda Susa gruppen. De består idag av 35 individer med bl.a två tvillingpar, en två månaders bäbis och tre stora silverryggade hannar.

Det var en upplevelse vi sent kommer glömma och om än de 500dollar det kostar känns dyrt så går det verkligen till något gott. Dessa pengar betalar nämligen bland annat parkvakterna som skyddar gorillorna, guiderna, hjälper landets ekonomi och ökar medvetenheten om betydelsen av att bevara naturen.

/ Rikard och Karin

Klimatförändringar vid floden Nyando

Hej!

Den här veckan är det ju vi i Kenyagruppen som bloggar, men för ögonblicket befinner jag (Anna) mig i Uganda tillsammans med John och Mautits från Ugandagruppen och Isabelle från Rwandagruppen. Jag har jobbat här hela veckan och ska vara här en vecka till efter min semester, Det har varit väldigt trevligt att vara här och det är spännande att få lite inblick i hur det ser ut på det här kontoret och i livet i staden Masaka. I går var det julavslutning på kontoret, vilket innebar tal, mat, lekar och mycket musik och dans. Det är en fantastiskt härlig stämning på kontoret här i Masaka och det ska bli kul att komma tillbaka efter semestern.

Innan jag lämnade Kenya var jag och Hannes ute i fält för att
dokumentera hur bönder i ett område som heter Nyakach, och som ligger en bit utanför Kisumu, har påverkats av de senaste årens klimatförändringar. Det här området har problem med omväxlande långvarig torka och kraftiga, utdragna regn, som leder till översvämning. Tidigare brukade de ha regn minst en gång i månaden, och det var sällan problem med torka.

En fördel med regnen är att
regnvattnet för med sig sand
som sedimenterar på
flodbotten och som
bönderna kan sälja till
runtresande uppköpare

Det största problemet är dock att tidpunkten för regn och torrperioder inte längre är förutsägbar, utan de kan komma lite när som helst under året och man vet aldrig hur länge det varar. Det här gör det oerhört svårt att planera för när man ska så och skörda sina grödor, risken är alltid stor att hela skörden blir förstörd av antingen torka eller översvämning.

Området Nyakach hette tidigare Nyando, då det ligger intill floden Nyando. Den här floden svämmar över med ojämna mellanrum, och en av bönderna vi träffade hade fått hela gårdsplanen översvämmad av vatten. Vattnet hade till och med trängt in i ett av husen på gården. Risodling är utbrett i Nyakach, men när floden svämmar över blir skörden förstörd. Dessutom kommer ofta flodhästar från Victoriasjön uppvandrande och betar av riset när det är högvatten. 

Översvämningarna och perioderna med torka är svåra att göra något åt, men genom samarbetet med Vi-skogen får bönderna lära sig hur man kan odla växter som är tåliga mot både översvämning och torka. Genom att plantera träd, som binder jorden minskar dessutom problemen med erosion som följd av översvämningarna. Träden har en buffrande effekt, samtidigt som de håller på fuktigheten i jorden.

Vi pratade med en bonde som hette Eunice, som genom att bli medlem i en spara och lånegrupp sparade pengar till att kunna köpa en vattenpump. Med en vattenpump hoppas hon kunna utöka konstbevattningen av sina grödor under perioder med torka.

Vi-skogen har funnits i området sen 2002 och bönderna vi träffar berättar att det är en helt annan miljö nu än det var innan. Innan var det helt bart, men nu är det mycket mer grönt och lummigt och det är mer fågel och djurliv. Träden ger nya möjligheter för inkomster från ved, timmer och frukt bland annat.

Det var allt från kenyagruppen för den här gången, nästa vecka är det Rwandagruppen som bloggar.

God jul!

Anna (Ida och Hannes)

Familjedag för personalen

I lördags anordnade kontoret i Kisumu en familjedag då personalen fick ta med sig sina familjemedlemmar till jobbet. Solen sken då besökarna började droppa in på morgonen och vid grinden fick alla ett rött litet sidenband fastsatt på tröjan - aids-symbolen. Man fick även ett litet schema för dagen, men redan då jag fick mitt schema så var programmet rejält försenat. Det tog ett bra tag och blev en hel del väntande innan alla slutligen blev varmt välkomnade och dagens program kunde dra igång. (”African time” är något som det tar tid att vänja sig vid…)

Inbjudna talare varvades med underhållning; sång, dans och teater. Teatergruppen som stod för underhållningen var en självhjälpsgrupp som bestod av bönder som Vi-skogen jobbar med. Tyvärr var det mesta av deras föreställningar på det lokala språket lou och jag hade lite svårt att förstå vad några av sketcherna handlade om.

Talarna pratade om allmänna men viktiga ämnen såsom sexualitet, familjerelationer och vikten av bra och positiv kommunikation, i hemmet så som på jobbet. Dessa ämnen kopplades ihop med frågan om HIV/AIDS och en av föreläsarna var tydlig med hur viktigt det är att ta ansvar för sitt eget och sin familjs liv, att det är viktigt att testa sig så man vet sin status och att utifrån det leva på bästa tänkbara sätt. Det pratades även om ekonomihantering och att det är viktigt att ha drömmar och mål i livet.  

Mörka moln började dra in över himlen när programmet började lida mot sitt slut. Sista punkten var (en sen) lunch och alla han nätt och jämnt ta sig in under taket till konferenssalen innan regnet började ösa ner! Där fick vi sedan trängas, äta den serverade lunchen och vänta ut regnet…

Som Hannes skrev så är det dags för jullov,

så GOD JUL (och Gott Nytt År!)

önskar Ida (Hannes & Anna)

Fältrådgivare Lucy Nyambura om att jobba i Vi-skogen

Här kommer en hälsning från en av Vi-skogens alla ovärderliga fältrådgivare, Lucy Nyambura, som jobbar med rådgivning åt bönderna i divisionen Bumula i västra Kenya. Hon berättar om sin syn på sitt arbete och den glädje hon får av att se bönderna växa och deras liv förbättras.

Nu är det snart jul och vi praktikanter tar ledigt ett par veckor. Men vi kommer fortsätta att blogga här, så håll utkik!

Varma (bokstavligen) julhälsningar!

[Edit] Jag upptäckte att det hade blivit fel när jag exporterade videon så att lite skräp kom med i slutet. Nu har jag fixat det och lagt upp den riktiga versionen.


/Hannes

En bondefamilj och deras tusen Calliandraträd.

Efter mil av gropig lerväg ute på Mitiyanas landsbygd i Uganda anländer vi slutligen till James Nsaba och Regina Nassazi bondgård. De har varit agroforestry-bönder sedan Vi-skogens inträde i området i början av 2009. Sen dess har Vi-skogens fältofficerare kontinuerligt arbetat tillsammans med de för att förbättra jordbruket till att bli långsiktigt hållbart, produktivare och mer miljövänligt.

Om bönderna belönas av vädret med goda förhållanden kan Calliandra till och med ha tre skördeperioder av frön
istället för det sedvanliga två perioderna. Då Vi-skogen ofta hjälper till att etablera plantskolor för
agroforestry-träden så skiljer sig Calliandra ur mängden då trädet inte hanterar transplantering särskilt väl
utan fröet bör planteras direkt i jorden. Men Calliandra kräver inte mycket skötsel när trädet väl har slagit rot,
det hanterar längre torr-perioder och ger bra skydd för jorden under regnperioderna. Den största utmaning för
bondeparet har hittills varit att hålla borta myror som har god aptit för träden.

James och Regina i mitten, omringade av sina fem barn. Den förändringen som har varit av störst betydelse på
gården är både James och Regina eniga om att det just har varit införandet av trädet Calliandra. Ett träd som
har gjort underverk för deras jordbruk. Regina konstaterar att:  - Innan Vi-skogen kom hit så hade vi bara några
få men nu har vi hela gården täckt av dom!

Calliandra är också nyttigt foder för familjens kor som har producerar allt större mängder mjölk som också har
fått en tjockare kvalité. James och Regina försöker ge korna den bästa möjliga kombinationen av mat för att
uppnå en bra näringshalt och då är Calliandra ett måste för korna.

Den största utmaningen för familjen innan Vi-skogens inträde var att fröna inte ville gro men efter att ha fått kunskap
om hur de planteras bäst så badar minst sagt hela bondgården i Calliandra. Trädet har planterats runt hela gården
och håller ovälkomna gäster och djur borta. Trädet är även planterat så det skiljer olika grödor ifrån varandra.
Samtidigt minskar Callianda jorderosion och binder stora mängder kväve som ger energi till jorden och underlättar
odlingen av populära grödorna jordnötter, bananer och kaffe. James tillägger att bananerna till och med har blivit
vackrare efter att de planterade Calliandra. - Det är som att man kan se den extra näringen i dom.

Ett kilo Calliandra-frön kostar ungefär 700000 shilling vilket motsvarar ungefär 200 svenska kronor. Varje träd som planteras och överlever genererar efter ett och ett halvt år mellan ett halvt till ett kilo frön under en ett-års-period.
Men mängden varierar mycket på grund av olika förutsättningar. Inom den bondegruppen Regina och James är
organiserade i så säljer dom fröna för 50000 för att uppmuntra fler till att kunna ta bättre hand om sitt jordbruk
och sina kor. - Inom gruppen hjälper vi varandra, jag och min fru instruerar våra medlemmar efter Vi-skogens
metoder i hur de kan odla Calliandra och få fram egna frön.

Regina avslutar vårt besök med att berätta:
- Förr så skördade vi våra träd för ved till matlagningen och sen lät vi marken stå tom. Idag planterar vi nya träd för
varje träd vi hugger ner och därför behöver vi inte leta efter ved utanför vår tomt längre.

Framtidstro

Salongo var för tio år sedan en skogsby, öster om Victoriasjön. Idag har träden avverkats, de har behövts för att laga mat. Träden har lämnat en fattig jord. Hit, till Salongo, når inga elledningar. Det har blivit svårt att bo här. Och regnmolnen går inte längre att lita på. Familjen Mwasas biogastank betyder därför så mycket!

Hela byn hjälpte till, samlade kodynga och fyllde på. Nu finns något i Salongo som inte fanns här förut, biogas. Var mål mat lagar familjen över gaslågan. Hälsofarlig eldrök plågar inte längre familjen, gasen är ren. Solen går ned och mörkret lägger sig över Salongo men familjens gaslampor lyser. Under natten sipprat näringsrik biosörja ur tanken. Och dagen därpå sprider Lawrence Mwasas ut den näringsrika sörjan runt gårdens kaffeplantor.

Familjen Mwasas är inte ensam. Biogas har blivit populärt, bönder sparar pengar för att ha råd. Och de hjälper varandra. Dessutom dyker solfångare dyker upp här och var, laddar mobiltelefoner och tänder utomhuslampor. Trots klimatförändringar ser många bönder förnyelsebar energi som ett löfte om en ljusare framtid. Till skillnad från i Sverige, där alternativ energi ses som något nödvändigt ont. Tänk om attityden i Sverige kunde börja likna småböndernas i Uganda.

 

 

Woods Saving Stove - så gör du

Medan regnets smattrande påminner oss om att regnperioden har nåt sitt klimax står vi inne i Njeroza Munamasakas kökshus. Bondegruppen i byn Bweyale har samlats för att av Vi-Skogen få lära sig att tillverka en vedsnål kamin.
Eller som vi säger här nere, en wood saving stove.

En grund är skapad. Till vänster synes en grön stjälk från bananträdet, den används för att skapa skorstenen till kaminen.
Man klär den i leran och efter två veckor har stjälken ruttnat och kaminen är redo att användas som den är tänk.
Kastrullerna används för att mäta hur stora hål man behöver för att de ska passa in i framtida matlagning.
Att få så perfekta öppningar för elden är viktigt då man inte vill få extrautrymme då det slösar energi.
Till sist ser vi stammen från bananträdet nere till höger, denna kommer snart att tas bort för att bli det hål
man stoppar in veden i.

I ett led av människor skickas leran fram till konstruktionen av kaminen.

 När grunden har torkat är det att börja på del två där man klär in kaminen i ytterligare lera för att skapa utrymme åt kastrullerna.

Gruppens medlemmar följer varenda rörelser som instruktören James gör. De ser alla fram emot att kunna
återvända hem och bygga sin egna kamin.

Vatten används för att göra kastrullernas passform i lera så smidig som möjligt.

Stenar läggs i kastrullutrymmet, på så vis kommer värme ledas från den högra "plattan" till den vänstra genom
ett mindre hål.

Därefter är det bara det estetiska kvar att forma kaminens yta så jämn som möjligt.
Under händerna synes även den metallstång som används för att skapa ett litet hål åt syretillförsel för elden.

Gruppen ser fram emot att sätta spisen i bruk. De ser det som en viktig investering som kommer förbättra matlagningen avsevärt. De fram emot av fördelarna att inte behöva använda lika mycket ved till matlagningen, bli av med farlig rök i köket samt att kunna njuta av en renare tillvaro då askan samlas i spisen istället för att virvla runt.

/Maurits

Laurence förbereder utfodringen av sina två kor.

Nu är snart även den här veckan över.  Tiden går osannolikt fort, och om snart tre månader är vi hemma i Sverige igen. Nästa lördag åker jag (Isabelle) till Vi-skogens kontor i Masaka (Uganda) och ska jobba därifrån en sväng tillsammans med John och Maurits. Sedan ska det firas jul och has semester två veckor. Både jul och semester har känts väldigt avlägset fram tills nu.

Den här veckan har innehållit både kontorstid och fältbesök. Igår var vi ute riktigt långt ute på landsbygden i norra Rwanda och intervjuade en kvinna som heter Laurence Nyiranizimana. Frågorna handlade om hur hon tjänar pengar på att odla träd tillsammans med sina grödor. Vi filmade intervjun och nästa vecka ska vi klippa ihop en film av materialet. Laurence berättade bland annat att hon tjänar 1500 rwandiska frank i veckan på att odla sitt eget djurfoder (hon använder blad från agroforestryträdet calliandra) , det motsvarar ungefär 20 kronor i veckan.

Trots att vi har varit här i över en månad slutar vi inte förvånas över hur glada folk är över att se oss. Människorna här är så himla trevliga, och vi har hittills känt oss välkomna överallt. Särskilt glada blir barnen, och det är inte ovanligt att en hel liten kö av glatt vinkande barn slår följe med oss, ibland bakom bilen vi sitter i och ofta har vi ett litet lämmeltåg med nyfikna barn bakom oss på den åker, gård eller i det hus vi genomför intervjun på. Det kommer nästan kännas konstigt väl hemma i Sverige att inte alltid ha sällskap med ett gäng nyfikna ungar.

/ Isabelle

Att fira med dans

Det har ju tidigare skrivits här på bloggen om att Vi-skogen arbetar med spar- och lånegrupper. Dessa grupper är en del av Vi-skogens arbete med VSL (village savings and loans) som är ett spar- och lånesystem där gruppmedlemmarna (bönderna) sparar sina pengar gemensamt, och sedan har de möjlighet att låna pengar ur den gemensamma potten. Det gör det möjligt för dem att investera i sin gård och göra dyrare inköp.

För ett par veckor sedan var jag och Rikard med på en så kallad graduation ceremony för en av vi-skogens VSL-grupper i Rwanda. Under den ceremonin delades alla pengar som gruppen sparat under ett år ut. Vi-skogen tränar grupper i spar- och låneteknik  under ett år, sedan drar de sig tillbaka för att gruppen ska få chansen att fortsätta utveckla arbetet på egen hand. Så den här dagen firades både att gruppen hade genomgått träningarna framgångsrikt och att besparingarna delades ut.

Även Kenyagruppen har deltagit på en sådan ceremoni, vilket de skrev om på bloggen tidigare. De skrev att gruppmedlemmarna firade sitt sparande med sång och dans, vilket även vi fick uppleva. Vi blev uppvjudna, eller snarare uppdragna, till att delta i firandet. Vilket vi såklart gjorde. Eftersom vi besökte gruppen i samband med att vi gjorde en film så finns ögonblicket förevigat. Just då kändes det som att vi såg lite naturligare ut än vad vi faktiskt nu vet att vi gjorde…Men det är fantastiskt att se att Vi-skogens arbete faktiskt  är så uppskattat att det till och med kan resultera i dans!

 /Isabelle och Rikard

Ung bärkraft

Idag har vi varit ute i Jali och Nduba sector som ligger ca. en timmas bilfärd från Kigali. Vårat mission för dagen var att samla information till Isabelles businesscard och titta på en terassodling. Detta för att fånga lite inspiration inför morgondagens uppdrag som går ut på att börja göra en webfilm om träd och terassodlingar, som man använder för att stoppa jorderosion och hindra näringen i marken från att försvinna.

Under dagen besökte vi olika bönder som sysslade med allt från biodling till vattensamling. Vid slutet av dagen stannade vi till hos en grupp föräldralösa, som tillsammans med Vi- skogens hjälp odlar grödor och driver en köksträdgård. Inne på gården går vi förbi en snyggt målad byggnad med texten Washington över dörren. Inne i huset var väggarna täckta av affischer med bland andra Obama och Avril Laving.

Det var en lummig och fin gård med nyttiga och näringsrika grödor som barnen och ungdomarna äter och säljer för att tjäna extra pengar.  Vissa grödor känner man även igen från de svenska gårdarna, som rödbetor och kålhuvuden. Det var en härlig stämning på gården och man förstår att Vi-skogens hjälp verkligen är behövd och uppskattad hos dessa barn. 

/Rikard

Biodling i Rwanda

Honung är bra på många sätt; det smakar gott, kan användas både i matlagning och bakning, och är nyttigare än socker – till och med hälsosamt. Honung är dessutom lätt att producera och kan säljas dyrt. Den som producerar honung får, förutom det här, även bin till sin gård - bin som kan pollinera grödorna.

Alla de här egenskaperna var väldigt uppskattade hos en grupp bönder som jag och Rikard träffade förra veckan. Dessa bönder har nämligen gått samman och bildat ett kooperativ som producerar honung tillsammans. Eller nej, de producerar inte honungen – det är det förstås bin som gör. Det tog en stund att övertyga kooperativet om att vi faktiskt förstod så mycket i alla fall efter att vi hade ställt ett tjugotal frågor om biodling…

Stommen av en bikupa.

Det här bondekooperativet använder sig av traditionella bikupor som är tillverkade av pinnar, fibrer och kodynga. Pinnarna utgör kupans bas, som flätas likt en korg. Hålen mellan pinnarna täpps igen med kodynga och slutligen lindas fibrer och ytterligare ett par pinnar runt kreationen. Kupan är formad som en (ihålig) cylinder, och är ofta ungefär en meter hög. När den är färdig är det bara att sätta upp den i ett träd. Gärna ett träd med stora blommor för att locka bin till just det trädet.

En färdig bikupa uppsatt i ett träd.

Sedan är det bara att vänta på att bina flyttar in. När de väl gjort det kan man få sin första honungsskörd sex månader senare. En enda kupa kan ge mellan 20 och 25 liter honung två gånger om året! En liter honung kan säljas för mellan 4 och 6,5 USD, beroende på säsong. Så biodling kan verkligen vara en gynnsam affär.

Laurence Uwimana var en av medlemmarna i kooperativet.

Jag håller just nu på att skriva en serie informationsfoldrar om hur man som bonde kan tjäna pengar på att odla träd. Det första exemplet jag skrev om handlar just om att sätta bikupor i dem. Jag har räknat ut att om man sätter upp tre bikupor i ett av sina träd och säljer honungen från dem kan man köpa minst en ny get inom ett år. Efter det första året ökar vinsten, eftersom utrustningen redan är köpt, till mer än sex getter om året! En väldigt bra deal, som kan göra stor skillnad för en familj i östra Afrika.

/Isabelle