Update från Kisumu

Det är torrperiod nu, och det märks. Det märks om inte annat i luften och på temperaturen. 34 grader i skuggan och fullkomligt snustorrt. Inte en droppe regn så långt ögat kan nå. 

Gräset är inte alltid grönare
i sin egen trädgård.

Grönskan som fanns när vi kom hit har också dämpats avsevärt. Det beror väl dels på att löven torkar och ramlar av - när det blåser påminner det nästan om en svensk höstdag med alla torra löv som virvlar runt i luften - men även på allt damm som virvlar upp från vägarna och lägger sig som en brunröd hinna över hela världen. Lite som snö, fast helt annorlunda.

Här i Kisumu har vi hunnit komma in i rutinerna efter mittmötet. Vi kom hit förra veckan - efter att ha tillbringat lite extra tid i Uganda - och vi har hunnit planera en del inför de resterande sex veckorna (inte lång tid kvar nu!), hängt med nya bekantskaper och gått lös på secondhand-marknaden här i stan.

De nya bekantskaperna är Stina från Göteborg och Carl från Tyskland. Båda två är också här som praktikanter, och Stina stannar i två månader medan Carl ska vara här i ett helt år! 

Vem behöver Smartboard när det finns papper och tejp? 

I dag har jag varit med på ett planeringsmöte för ett område en bit utanför Kisumu. Anledningen var att jag ville se om de skulle hålla några utbildningar i farm planning med sina bönder, vilket jag i så fall vill vara med på. Jag hade tur och kunde boka in ett tillfälle redan nästa vecka! Farm planning innebär hur man rent konkret planerar och ritar upp en visuell plan eller skiss över gården, där man också placerar ut de olika komponenterna - träd, djur och grödor - efter hur förutsättningarna ser ut och vilka behov som finns. Detta vill jag lära mig mer om, bl a eftersom jag skriver om det i handboken som vi jobbar med här, men också för att det är nyttigt att kunna.

Mötesdeltagare i efterdyningarna

Jag kom på att vi nog inte har lagt upp några bilder av hur kontoret här i Kisumu ser ut. Så här kommer ett par stycken. Nu ser det ganska grönt ut på bilderna här, men så har ju Vi-skogen också trädgårdsmästare som vattnar växterna här. Utanför murarna är det inte riktigt lika grönt och lummigt.

/Hannes

Den s.k. bandan där vi intar förmiddagstéet

Huvudingången till kontoret

Vårt nya kontor där Ida och
Anna sliter i sitt anletes svett

Helghälsningar från Tanzania!

Ett stenkast från Victoriasjön ligger Bukoba, Östafrikas charmigaste stad. Landskapet är kuperat, sandigt och klippigt. I Bukobacity frodas trädplantor och strax utanför staden växer banan och grönsaksodlingar. Vår vecka har vi spenderat 10 mil härifrån, runt Karagwe en landsort på nordvästra Tanzanias gröna kullar. Vägen mellan Bukoba och Karagwe kantas av tallplantor. Tallar sammanknippas inte med Östafrika men blir allt vanligare.

Vår vecka har fokuserat på klimatkompensering. Vi-skogen bönder här i nordöstra Tanzania planterar, sköter om träd och klimatkompenseras. Bönder ser klimatpengar som en bonus för att ha råd plantera fler träd och förbättra sina jordar. Och med klimatpengar sprids kunskap om träd och deras fördelar. Om detta går Maurits på djupet i nästa inlägg!

Vi har också besökt en skola vars elever planterar och sköter om fler än 2 tusen träd. Träd som slukar tusentals ton koldioxid. Och fler träd ska planteras för klimatpengar. Skolans skog ska expandera rejält. Träden växer ju snabbare här än i norr. Vi har hittills pratat med många bönder under vår tid i Uganda och Tanzania. Klimatförändringar, förnekar ingen. Förlängd torka och oberäkneligt regn är klimatets bevis som bönder måste försöka leva med. Vad som inte alla vet är orsaken. Men på skolan frågar en lärarinna i vår egen ålder vad Sverige gör för att minska våra växthusgasutsläpp?

Banankrukor

Trädplantor får inte utsättas för tungt regn eller ihärdig torka. Vi-skogens bönder planterar och vårdar därför trädfrön, exempelvis nedanför skyddande trädkronor och ofta i små svarta plastpåsar. Plastpåsarna måste tas bort innan trädplantorna kan planteras.

Ritha Shabilila och hennes dotter Plascovia bor i bergsbyn Ehonyonyo i nordvästra Tanzania. Utanför deras brungula tegelhus växer papaya och decimeterhöga mango och avokadoträd. För att spara pengar, plast och miljö knyter de egna små plantkrukor av bananfiber som torkat och fallit av deras bananplantor. Ritha och Plascovias planterar därefter deras fiberkrukor direkt i jorden där de förmultnar, ger jorden extra näring och det nyplanterade trädet en bra start.

Kompost

Januari är snart slut, Ugandas torrperiod har däremot bara börjat. Utanför Vi-skogens kontor i Masaka växer och frodas inte mycket så här års. Torkan är närvarande. Idag är Rikard från Vi-skogen i Rwanda och Hannes från Vi-skogen i Kenya är på besök, Rikard slipar på en komposteringsmanual medan Hannes förbereder sina tejpade händer. Vi-skogens trädgårdsmästare Ssebaana har hämtat spadar och hackor. Och snart, efter intensivt planerande, slit och grävande kan kontorets nya kompost börja användas. Då får tre uppsluppna kompostkonstruktörer äntligen lite tid över. Rikard och Hannes säger,

- Kompostering är enkelt och alltid en bra idé, löv och gräs förmultnar dessutom mycket snabbare så här nära ekvatorn än i Sverige!

Ssebaanas säger att trädgården är hans kontor, han ska ta ansvar för komposterandet i framtiden. Och planerar redan fler komposter. Han förklarar,

- Kompostering är lätt och kompostjord näringsrik. Kanske kan kontorets trädgård till och med blomstra nästa, torra januari.

Så har vi byggt en kompost

Nu är mittmötet avslutat och nästa vecka startar vi igång igen med våra respektive arbetsuppgifter på de olika kontoren. Det var ett konstruktivt möte och vi ska nu ge oss i färd med både nya o gamla uppgifter. Exempel på dessa är foton till fotoutställningarna hemma i Sverige och design och layout av handboken. Som är en av de mer omfattande uppgifterna vi gör här nere i år. Den är till för att hjälpa anställda i Vi skogen att enkelt ha tillgång till mycket av den kunskap som finns inom organisationen. Det är ett stort arbete men mycket lärorikt och intressant.

Jag och Hannes bestämde oss för att stanna kvar här i Masaka till helgen och har under dagen byggt en kompost vid Vi – skogens gästhus. Vi fick mycket hjälp av Sebana som är vaktmästaren här på området och Maurits tittade förbi och bidrog med lite tips och fotade lite. Vi ska imorgon hugga i på nytt och bygga en på kontoret också.

/ Rikard

Mittmöte i Masaka

Nu befinner vi oss hela gänget i Masaka och har mittmöte för fulla muggar. Mötet inleddes i söndags och avslutas imorgon (onsdag).  Hittills har vi gått igenom vad alla gjort så här långt och diskuterat hur vi ska fortsätta.

Vi har börjat planera hur arbetet ska läggas upp hemma i Sverige. Där ska vi syssla med informationsarbete, som handlar som våra erfarenheter och (givetvis) vi -skogens arbete här i Östafrika. En fotoutställning, båtsalong med tidningen Vi och ett gäng föreläsningar för skolklasser och företag är lite av det som planeras just nu. 

Det har varit riktigt roligt att få se vad alla har arbetat med och fått chansen att umgås hela klassen. Vi har hunnit gå fram och tillbaka till hotel Brovad där mittmötet hålls tillräckligt många gånger för att göra en hel liten utställning om det.  Maurits har dokumenterat detta högst effektivt, men på grund av bristande internetuppkoppling och kanske även omväxling följer här en sammanfattning:

Strukturerat gäng på väg till möte

 / Isabelle

Mount Elgon

Efter en härlig (och välbehövlig) semester har arbetet dragit igång igen här i Kenya.  Jag (Ida) och Hannes är uppe i Kitale den här veckan och det är skönt att andas lite svalare luft efter ett svettigt jullov vid kusten!

Igår var jag ute i fält och besökte ett område i sluttningen av Mount Elgon, på gränsen mot Uganda. Vi-skogen har nyligen börjat jobba i området och behoven är stora. Erosion är ett stort problem och det är en utmaning för bönderna att lyckas odla på sluttningarna. För att förhindra att de näringsrika jordlagren sköljs ner längs bergssluttningen jobbar man med terrasser och plantering av träd i rader mellan odlingarna. Många floder och bäckar har sitt ursprung från berget och de flesta rinner ner i Victoriasjön. De stora förändringarna i markanvändning som har skett i området (från skog till jordbruksmark) har resulterat i förändringar av vattenflödet som skapar vattenbrist i vissa områden nedströms samt föroreningar, både vid källorna samt nedströms.

Det är väldigt dåliga vägar i området och det finns ingen lokaltrafik här. De lokala minibussarna (matatus) som vanligtvis kör överallt tar sig inte fram på de dåliga vägarna/stigarna som slingrar sig upp längs sluttningarna. Det är för farligt. Vi-skogen har rejäla fyrhjulsdrivna jeepar, men vi har i alla fall tvungna att stanna och gå till fots till slut.

En stor utmaning med just det här området är att ”här har kvinnor inte någon röst”, som en av Vi-skogens personal uttryckte sig.

Jag fick äran att komma hem till Miriam, en väldigt driftig kvinna som var mycket glad att Vi-skogen börjat jobba i området. Hon berättade om hur den grupp som hon är med i har, med Vi-skogens hjälp, tillsammans börjat plantera träd kring deras flod. Hon visade runt på sin gård och det märktes hur stolt hon var över de förbättringar hon gjort och allt hon lärt sig. Medan vi satt och pratade utanför hennes hus sprang kycklingar omkring mellan stolsbenen – ännu ett projekt hon startat med Vi-skogens hjälp. Miriam berättade för mig att en av de största förändringarna för henne är att hennes självständighet har ökat. Tidigare fick hon inte vara med på möten utanför hemmet, men idag har hennes man insett alla fördelar med den kunskap som Miriam får från utbildningarna och från gruppen som hjälper varandra. Han har till och med byggt ut taket framför deras hus så att de ska kunna ta emot besökare, ha möten och assistera andra som behöver hjälp med något.

- Idag är jag fri, jag kan klara av vad som helst och min man är stolt över mig!, berättar hon och skrattar.

Jag är glad att jag fick träffa Miriam, hon är en person som jag inte kommer att glömma i första taget!

/Ida

Semesterdagbok från Tanzania och Zanzibar

Precis som Anna skrev är nu semestern över och det är nya tag i praktikarbetet som gäller. Eftersom jag ganska nyss kom tillbaka har jag inte så mycket att berätta om praktiken, så jag tänkte istället berätta om vad jag gjorde på semestern! :)

Jag och Josefin, som också har varit här nere på praktik, begav oss med buss (ett äventyr som inte helt rekommenderas) till Tanzania och Zanzibar för att få lite hav och strand. Zanzibar är ett riktigt turistnäste, men har sin charm också. Det finns fortfarande delar av ön som inte ser så mycket turister och där man kan komma undan de värsta papasis - unga män som enträget och desperat försöker kränga något och/eller lura av dig dina pengar. Papasi betyder fästing på Kiswahili, ett passande namn.

Zanzibar är lite som Gotland. Ungefär samma storlek och form, ligger lika långt borta från fastlandet och har en mentalitet av självständighet som gör att de inte gärna identifierar sig med Tanzania, med vilket ön ingick något av ett tvångsgifte efter självständigheten. Precis som Gotlands relation till Sverige alltså. Det enda som kanske skiljer öarna från varandra är kulturen och klimatet (inte lika mycket palmer på Gotland). 

Eco-bungalows som vi bodde i på Chumbe Island. De samlade upp
regnvatten som de renade och gick till duscharna bl.a.

Bland det första vi gjorde när vi kom fram var att snorkla i ett av världens bäst bevarade korallrev vid en ö som heter Chumbe Island, och även om det var dyrt kändes det värt pengarna eftersom de går till deras arbete med att bevara revet. Korallrev är extremt känsliga system av liv som hotas av allt från destruktivt fiske till uppvärmning av haven. Alla världens rev är på väg att försvinna på grund av människans aktiviteter, och de kommande generationerna kanske inte kommer få uppleva dem alls.

Fantastisk soluppgång i Jambiani på Zanzibars östkust. En fiskare
är ute i sin dhow, den lokala segelbåten, på morgonfisketur.

Vi fick i alla fall vårt livs första och absolut bästa snorklingsupplevelse i korallrev! Det är något jag sent kommer glömma. Alla färger och former - det fullkomligen sprakade och lyste av liv där under ytan. Vi såg en massa häftiga fiskar och annat marint liv, så som sköldpaddor, bläckfiskar, hummer och mycket mer. Tyvärr har jag inga bilder eftersom jag inte hade någon undervattenskamera...

När vi inte låg och läste böcker eller drack paraplydrinkar (faktiskt hela två gånger!) kunde man roa sig med att titta på alla roliga djur som finns vid havet. Som sjöstjärnor och eremitkräftor till exempel. Det häftigaste lyckades vi dock inte fånga på bild eftersom de var nattaktiva: kokosnötskrabbor som var ungefär tre decimeter i diameter och vägde flera kilo!!

Om Zanzibar är som Gotland så är Stone Town som Visby. Stone Town är Zanzibars enda större ort och kommunikationshub för hela ön. Staden är byggd helt i sten av araberna som styrde Zanzibar under en lång period, och verkligen osar av karaktär och historia. Dess gamla byggnader viskar om svunna tider och det är ett nöje att planlöst gå vilse på de livliga, labyrintlika gatorna.

Efter sol, bad och en del souvenirjagande på Zanzibar begav vi oss tillbaka till fastlandet Tanzania och satte kurs norrut. Men inte till Serengeti eller Ngorongoro, som de flesta andra gör, utan till en bergig region som heter Usambara och en by som heter Lushoto. Där gjorde vi två dagsvandringsturer i trakterna och det var helt fantastiskt vackert! Och väldigt skönt att komma ifrån den fuktiga luften vid kusten. Här uppe var luften torr, klar och ren, och temperaturen var svalare. Det var som svensk sommar när den är som bäst! :)


Under vandringarna såg vi inte så värst mycket djurliv (förutom kameleonter, underligt nog - de borde ju vara svårast att se) men dock vidunderliga utsikter. Vi hade också en väldigt bra guide som berättade om trakten, allt som växte där och de som bodde där. Bland annat gick vi förbi en plantskola där de drev upp träd för att bevara skogarna runtomkring. Det var ett lokalt initiativ, och det märktes att folket värnade om sin vackra natur.

Det var riktigt skönt med semester och kul att få uppleva Zanzibar och Tanzania. Nu börjar man så sakta komma tillbaka in i praktiken, och på lördag möts vi alla upp i Uganda för mittmöte. Sen är det bara lite drygt två månader kvar här innan vi kommer tillbaka till Sverige och Biskops-Arnö.



/Hannes & Kameleonten

Nya tag efter semestern

Hej igen!
Nu är semestern slut för alla och arbetet är i full gång igen här på Vi-skogen i Masaka, där jag (Anna) fortfarande befinner mig, långt från mina medpraktikanter i Kisumu.

På semestern har jag rest runt och sett i stort sett hela södra Uganda tillsammans med två kompisar från Sverige. Det har varit spännande och jag har hunnit med både att se Nilens källa i Jinja, leva byliv i Tororo och besöka regnskogen i Kibale. Det blev även tid till några dagar i huvudstaden Kampala.

Det har blivit en hel del svettiga och skumpiga timmar på buss och shuttle taxi (ugandiska minibussar) för att ta sig från det ena stället till det andra, men annars har det varit en fantastisk och helt klart minnesvärd semester.

Tillbaka på kontoret har vi fullt upp med att göra klart alla arbeten inför mittmötet som börjar i helgen. Då ska alla vi praktikanter träffas här i Masaka tillsammans med handledare och lärare för att utvärdera praktiken så här långt, gå igenom det vi producerat och planera för resten av tiden vi har kvar. Det kommer att bli kul att träffa alla igen och utbyta erfarenheter och upplevelser. 

/Anna

Maurits, Isabelle och John på kontoret

Teddy

Teddy Nakayenga arbetade på ett mikrofinansföretag och lånade ut pengar till privatpersoner. Tills hon år 2006 började arbeta för Vi-skogen med lokala spar och lånegrupper. Spar och lånegrupper når de fattigaste i ett samhälle eftersom alla får vara med. Teddy berättar,

- Ett lån betyder ofta väldigt mycket. Exempelvis; en småbonde får råd börja med hönsuppfödning. Om sedan bondens hela skörd torkar eller regnar bort kan familjen ändå överleva, tack vare deras hönsuppfödning!

I en spar och lånegrupp sker allt öppet och alla medlemmar måste vara överens, exempelvis om att bevilja ett lån. Inget sker bakom lyckta dörrar, kassaskrinet förvaras av gruppens kassör men för att öppna skrinet behövs tre nycklar. Nycklar som gruppens medlemmar förvarar åtskiljda. I skrinet finns dels en liten pott pengar för akutsjukvård, dels pengar för investeringar. I skrinet ligger också gruppens redovisningsböcker. Skrinet får bara öppnas när alla medlemmar är närvarande. Teddy promotar och utbildar spar och lånegrupper. Utbildning är A och O. Teddy förklarar varför,

- Spar och lånegrupper bedriver långsiktigt arbete, gruppens medlemmar måste lita och kunna lita på varandra. Det kräver utbildning, bland annat självrannsakan och en öppen dialog. Sedan måste gruppens medlemmar enas och bestämma stadgar och regler, vad händer om en medlem inte dyker upp utan att ha anmält frånvaro?

Hittills har inte Teddy sett någon av Vi-skogen spar och lånegrupper misslyckas. I områden Vi-skogen inte längre arbetar fungerar och expanderar fortfarande de spar och lånegrupper hon en gång utbildade.

- Spara och låna kräver ett ekonomiskt tankesätt, tillförlit och självförtroende. Samtidigt misstror många småbönder banker och mikrofinansinstitut för deras höga räntas skull eller för att de kanske inte kan läsa och förstå bankpapper. Spar och lånegrupper är jämlika och skapar gemenskap, engagemang och framtidstro!

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Muyeye Malima och Gertruda Seleman från Tanzania

Muyeye Malima och Gertruda Seleman är ett ungt, nygift par som bor sydöst om Victoriasjön, i Tanzania. Muyeye arbetar alla dagar, även söndagar som kassavamjölnare. Gertruda har inget lönearbete, är utbildad skräddare utan symaskin i sin ägo. Muyeye och Gertruda är två av uppskattningsvis trettio miljoner människor vars framtid runt sjön beror på jordbrukets överlevnad. Efter det unga paret besökt Vi-skogens uppvisningsträdjordbruk i Uganda pratade vi om klimatförändringar samt parets tankar om Vi-skogen.

Muyeye växte upp i en avlägsen by i en stor skog, däri fanns bytesdjur och leoparder. Och därigenom flöt en flod med flodhästar. Han berättar,

- Inga träd finns kvar, de höggs ned och eldades upp. Och då träden högs ned blev floden smutsig och svag. Och då försvann alla stora djur.

Gertrudas familjegård saknar sjö eller flod, deras försörjning beror därför på regnandet. Tyvärr blir regnperioderna allt svårare att förutsäga. Förra året blev deras skörd därför väldigt knaper. Hon förklarar,

- Regnet började förtidigt, redan i september. Vi planterade inget, regnet var tungt, intensivt och kanske för kortvarigt. Sedan, under vår riktiga regnperiod, föll inget regn och därmed blev inget av vår skörd.

Muyeye blev imponerad av Vi-skogens djurhållning. Exempelvis utfodras kor med näringsrika calliandrablad och deras mjölk blir näringsrik, deras kodynga ger biogas för ljus och matlagning och restprodukten blir biogödsel, flytande och näringsrikt.

- Hade vi haft fler energialternativ i vår skogsby, då hade vi inte behövt hugga ned alla träd för att laga mat.

Då regnet uteblev uppstod starka sandvindar hosta och sjukdomar spred sig, förklarar Gertruda. Och säger,

- Träd är väldigt, väldigt viktiga och skyddar från starka vindar. I byn saknas tyvärr kunskap om träd. Vi-skogen är väldigt varmt välkomna till vår avlägsna by!

 

Harriet och Fred

Vi-skogens kontor i Uganda har storslagen utsikt, här arbetar Harriet Kansiime och Fred Kalanzi. Vi träffades en solig decemberdag och pratade om Vi-skogens utmaningar, nordväst om Victoriasjön.

Harriet har en kandidatexamen i samhälligt ledarskap och utveckling från Ugandan Christian University. Hon koordinerar nu Vi-skogens i Ugandas skolprojekt. Hon har därför ett intensivt år framför sig med skolbarns rättigheter i blickfånget. Harriet och hennes Vi-skogen team ska promota trädplantering, prata om hälsa och informera om avfallshantering på skolor. Hon ser fram emot att uppmuntra och skapa näringsriktiga skolträdgårdar. Vi-skogen hjälper hela skolor, inte bara enskilda barn. Och förhoppningsvis sprids sedan kunskapen från skolorna till skolbarnens familjer och släktingar. Harriet säger,

- Skolor måste på allvar börja prata om barns rättigheter och lika värde. Flickor får inte nekas skolgång. Barn som kränks kan hjälpas av andra barn, flickor och pojkar som vet om alla barns lika rättigheter!

Fred har studerat i Tyskland och har en master i tropiskt skogsbruk och ledarskap. Han samordnar nu kapacitetsbyggande aktiviteter för både Vi-skogens egen personal och samarbetspartners. Ugandas matsäkerhet beror på landets småbönder. De flesta Ugandier är småbönder, det är därför storskaliga jordbruksprojekt som ignorerar dem i regel misslyckas, förklarar Fred. Vi-skogen däremot, stödjer småbönder och stödet saknar gränser. Vi-skogen är därför unikt. Fred säger,

- Vår approach är helhjärtad, vi hjälper småbönder på alla sätt vi kan. Om vi behöver hjälp för att hjälpa samarbetar vi med andra organisationer. Exempelvis hjälper vi bönder som lever med hiv/aids få stöd av grupper som arbetar mot stigmatisering, erbjuder konsultation och är experter på sjukdomen.

Trädplantering behövs för att garantera en framtid för alla miljoner människor som bor i Victoriasjöns vidsträckta tillrinningsområde. Här hotas miljön av klimatförändringar, avskogning och skadliga kemikalieanvändande jordbruksmetoder. Harriet säger,

- Varje bonde måste ta hand om sin jord, särskilt genom att plantera träd. Och därigenom öka jordens avkastning och börja tjäna pengar. Jorden är viktigast!

Harriet och Fred ser entusiastiska fram emot det nya året och trivs med sina arbetsuppgifter. På Vi-skogen finns visioner och framtidstro. Fred förklarar,

- Vänskapen som finns här, skämtandet runt vårt stora runda tebord. Det saknade jag i Tyskland.