Häromdagen träffade jag Immaculée Mukandori som är ordförande för en kvinnogrupp i Rwanda. Hon arbetar tillsammans med 8 andra kvinnor och en man i gruppen Rudashayatuamura. Tillsammans odlar de bland annat kassava, majs och en frukt som kallas trädtomat.
- Vi valde att plantera just trädtomat för att de är lätta att odla, kan ge oss en stor skörd och frukterna kan säljas dyrt, berättar Immaculée.
Jag och Rikard har stött på trädtomater, eller japanska plommon som de också kallas, allt mer på sistone, och brukar passa på att köpa ett gäng på den lokala marknaden. Det är inte omöjligt att vi köpt frukter som kommer just från gruppen Rudashayatuamura, de brukar nämligen distribuera den frukt som inte säljs direkt från gården till just den marknaden vi oftast handlar på. Trädtomaten är, trots namnet, inte särskilt lik en vanlig tomat. Den är oval i formen och i moget tillstånd är den mörkröd. Om frukten delas ser den ut ungefär som passionsfrukt, med massor av små kärnor som är omslutna av ett geléaktigt fruktkött.
Trädtomaten är väldigt vanlig här i Rwanda, den förekommer även i Uganda och Kenya men inte alls i samma utsträckning. Smaken på trädtomat påminner som röda vinbär, och frukten är populär att bland annat tillverka juice av när den inte äts som den är. Särkilt barn brukar tycka om den syrliga frukten som också är väldigt nyttig då den innehåller mängder av vitaminer och höga halter järn.
- Vi fick tillgång till plantorna och lära oss ta hand om dem via Vi-skogen, förklarar Immacuelé.
Just nu är frukten ännu inte mogen, men mellan juli och oktober kan i genomsnitt 5 kilo frukt skördas från ett enda träd. Det innebär en möjlighet att tjäna stora pengar då ett kilo frukt säljs för ungefär 10 kronor.
Rudashayatuamura bildades för 4 år sedan, vilket var samtidigt som samarbetet med Vi-skogen inleddes. Gruppen arbetar inte bara med att odla grödor gemensamt, de har också fått träningar gällande mikrofinans och i hur sticklingar och plantor bäst tas om hand för att maximera skörden. Det allra bästa med samarbetet är just att hon och hennes grannar nu arbetar tillsammans, tycker Immacuelé.
- Att vara en grupp som arbetar tillsammans är lättare än att arbeta själv, förklarar hon.
Nu kan vi hjälpa varandra med de dagliga uppgifterna, och stötta varandra. Dessutom har gruppen gjort det möjligt för oss att köpa utrustning till gården och betala skolavgifter lättare än tidigare tack vare träningarna gällande sparar- och lånetekniker, fortsätter hon.
Gruppen hoppas att, via de mikrofinansiella aktiviteterna, snart kunna köpa loss marken de gemensamt odlar på. Just nu hyr de marken, och gruppen skulle ha möjlighet att göra ännu större vinster genom att själva äga marken. Därefter hoppas de kunna expandera sitt arbete ytterligare, något som verkar vara möjligt att uppnå inom en snar framtid.
Text och foto: Isabelle Strengbom
